Imorgon ska jag tävla! Jag är anmäld till blodomloppet 10km. Det är knappt att jag vågar skriva om det för det betyder att jag måste berätta hur det har gått efteråt också…. Jag har aldrig tävlat på distansen 10 km förut (Lidingö tjejlopp för 10 år sedan räknas inte för då tränade jag knappt) så jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Mitt pers på 5 km är 22 min så frågan är vilken tid som är rimlig att försöka genomföra loppet på? Det får gå som det går helt enkelt men jag får alltid prestationsångest av tävlingar i löpning!

Ett tag kändes det nästan som om jag gjorde en uppladdning inför loppet. Paddling igår, vila idag och tävling imorgon. Men nu i sista stund blev det paddling imorgonbitti, cykling till jobbet och cykling ut till starten på Djurgården. Förhoppningsvis gör varken paddling på morgonen eller lugn cykling någon skillnad på prestationen. Håll tummarna för nervösa mig!

Och det var inte för att jag trillade runt med kajaken, utan vattnet var så pass varmt att vi tog ett helt frivilligt dopp efter vår träning idag. Det betyder att man kan börja simma i sjöarna nu och slippa simbassängerna, härligt!

Helgen har annars handlat om multisportträningar. Igår tränade jag med Micke och Mattias (Markus och Helena var också med) som jag ska bilda lag med till Polar Adventure Race, http://www.polaradventurerace.se/. Sen Markus fick ont i sitt knä förra helgen är det dock inte bestämt vem den fjärde lagmedlemmen blir men jag är säker på att det löser sig. Vi körde lite inlines och MTB, tyvärr blev det mycket teknisk cykling så jag kände mig helt värdelös i vanligt ordning. Sedan sa både Markus och Helena att det är stor skillnad mot för ett år sedan och då blev jag däremot himla glad :-) Polartävlingen har verkligen gjort att jag har ett stort träningsmål med hela sommaren, det känns jättekul.

Idag körde vi lite träning i Rosersberg tillsammans med Pernilla. Tyvärr är våra kajaker inlämnade för att få släproder så vi var tvungna att paddla Acron. Det är ok att tävla i Acronen men att träna i den är verkligen tråkigt! Nillan gjorde det inte bättre genom att paddla fortare än oss…. Men det var först efter den 3e grenen (orienteringen) som vi blev riktigt badsugna och förvånade blev vi alla tre av hur skönt det var!

13 rätt på stryktipset – det kanske man bara får uppleva en gång i sitt liv. Självklart upplevde jag det samtidigt som 1759 st andra och när utdelningen var knappa 800kr, det delar vi också på ca 10 personer. Så tyvärr blev jag inte rik, det hade ju varit trevligt att kunna shoppa loss på lite nya grejer...

Igår kom jag hem från Italien-resan och idag är det första dagen jag kunnat gå normalt. Mina vader har varit totalt förstörda efter tävlingen, jag har verkligen stapplat omkring och inte kunnat gå nerför trappor. Lite pinsamt var det helt klart! Idag har jag en varsin klump kvar i vaderna men jag hoppas de försvinner. Enligt planen så ska jag springa tävling 10km nästa onsdag och jag vill verkligen kunna springa en gång innan dess. Men jag tror på att vila vaderna från löpning tills de känns ok igen.

Träning idag: Backintervaller på MTBn i Väsjöbacken. Jobbigt men jag latade mig också lite och körde inte på för fullt. Men det funkade med vaderna och det var huvudsaken idag!

Denna dag blev inte alls en rolig dag då vi äntligen debuterade i lång klass. Markus fick ont i sitt löparknä och vi bröt efter ca 3 timmars tävlande   Då vi bröt kände vi oss båda fortfarande pigga vilket gjorde det ännu mer irriterande. Däremot hade vi redan en stor miss i tävlingen, vi hade tappat vårt 1a förband = obligatorisk utrustning så vi fick ett ”stop and go” straff på 10 minuter direkt efter paddlingen. Efter straffet låg vi sist men jag tror vi redan hade sprungit upp oss 2 platser när vi bröt.

Imorgon åker jag till Italien med jobbet fram till tisdag. Jag hade tänkt att det skulle bli perfekt vila efter tävlingen på 6-8timmar. Nu har jag istället panik över att behöva vila 3 dagar! Men för att dämpa ångesten lite ska vi pressa in en kajakpaddling innan flyget går  

Oandra sidan har mina vader krampat ihop sig så de kommer tycka det är skönt att vila.

Efter 10 dagars träning var det äntligen dags för vilodag igår! Det behövde verkligen min kropp som är sliten efter helgen. 10 dagars träning på raken är väl också en definitionsfråga. Förra tisdagen tog jag ett lugnt inlinespass istället för vila pga att vädret var underbart, i fredags morgonsimmade jag i 30min… Det var mina inplanerade vilodagar som blev något mellanting istället.

Denna vecka ska som bekant ägnas åt uppladdning inför Kolmården Adventure Race http://www.kolmardenadventures.com/kar/. Denna gång bara måste vi vara hela och friska och kunna debutera i lång klass! Jag känner mig lite stressad eftersom jag på söndag ska åka till Italien på tjänsteresa och några saker även måste planeras och inhandlas till resan. Jag borde vara glad att resa med jobbet men jag tycker det mest stör träningen och livet. Och som vanligt inbillar jag mig att jag håller på att bli sjuk och dagens löptur kändes verkligen seg! Vad har vi gett oss in på? 6-8 timmars tävlande, klarar vi det?

Förra veckans träning:

Måndag: Terränglöpning 37min + Arconpaddling 45 min

tisdag: Inlines 40min

onsdag: MTB 75min (morgon), Cykling 55min (kväll) + Löpning 60min (kväll)

torsdag: MTB 55 min + kajakpaddling 60min

fredag: simning 30min

lördag: Duathlon 71 min + uppvärmning 15min

söndag: simning 60min + multisport 155 min

Totalt: ca 12,5 timmar

Helgen har varit stressig men rolig. Jag har hunnit med en duathlontävling, simträning och en multisportträning. Nu är kroppen riktigt sliten men jag hoppas att lite vila i veckan ska göra att den vaknar till liv lagom till nästa helgs multisporttävling!

Duathlontävlingen i lördags är jag riktigt nöjd med! Jag ställde mig på startlinjen utan att ha en aning om hur löpformen var. Sträckorna var 5 km löpning – 20 km cykling – 2,5 löpning. Dock visade min GPS att både löpning och cykling var lite kortare (ca 4,85km – 18,8km, -2,42km).

5 km löpning:

Starten går och alla rusar iväg. Jag försöker lägga mig i ett lagom tempo och hittar så småningom en rygg att hänga. Löpningen är tack och lov flack och vi springer fram och tillbaka till en vändpunkt (1,25km) 2 st gånger. Vid ca 3 km börjar jag bli riktigt trött men tittar på pulsklockan och konstaterar att jag bara ligger strax över tröskelpulsen, mao ska jag INTE behöva sakta ner. Jag fortsätter att trycka på och pulsen går som mest upp till 194. Detta är väldigt lågt för att vara mig, sist jag sprang en tävling på 5km var min medelpuls 195 och maxpuls 205…. Vid första växlingen klockar jag mig till 22min, dvs i nivå med mitt pers på 5 km!

Cykling 20km:

Cyklingen är också den en varvbana med vändpunkt efter ca 2,5 km. En jobbig backe finns längs med sträckningen vilket betyder att vi måste forcera den 8 gånger! Första gången bort till vändpunkten går det inte alls bra för mig. På cykelmomentet måste man ha 10 meters lucka till cyklisten framför, blir man omcyklad måste man lämna lucka och cyklar man om får det ta max 30 sekunder. Fram till vändpunkten blir min cykling acceleration, broms, acceleration, broms osv. Men efter vändpunkten har jag lämnat några cyklister bakom mig och kan trampa på ganska ostört i mitt eget tempo. Cyklingen går riktigt bra, jag cyklar om flera tjejer och killar och upptäcker att jag cyklar jämnt med Holger som jag möter vid samma backkrön varje varv. Inklusive båda växlingarna cyklar jag på 38min.

2,5km löpning:

Vid sista växlingen får jag veta att jag ligger 5a bland tjejerna, helt ok tycker jag men jag känner mig jagad av 2 löpstarka tjejer bakom mig som jag cyklade om. Efter bara några hundra meter ser jag istället tjejen som ligger 4a. Hon cyklade om mig när det var ca 7,5km kvar av cyklingen = snabbare än mig på cykling men långsammare än mig på löpning. Jag gillar att jaga men detta var jobbigt, i huvudet pågår liksom kampen ”jag ska ikapp” med ”jag kan nöja mig med en 5:e plats”. ”Jag ska ikapp” vinner kampen och i mål har jag 1 minut tillgodo :-) Löpningen tog 11 minuter och pulsen låg runt 190 = mycket bättre än för 2 år sedan då jag senast sprang en löptävling.

Jag slutade 3a i motionsklassen och blev slagen av ytterligare en tjej i tävlingsklassen http://apps.svensktriathlon.org/competitionresults.asp?type=details&competition_id=350&language=1, nu känns det som jag bara måste testa triathlon i sommar också! Sist jag ställde upp i duathlon kom jag sist, på 10 minuter sämre tid….

Jag är så jäkla fånig. I måndags bestämde jag och Kristin träff för att cykla Nickspåret idag på morgonen. Redan i måndags började jag känna ångesten komma krypande, teknisk cykling på en slinga där jag också har skadat mig. Imorse var ångesten lite mindre men den hämmade mig verkligen till en början. Kristin och Micke (som också gjorde oss sällskap) bara for i väg över rötterna medan jag emellanåt blev stående. Efter att vi har passerat stället där jag ramlade förra året så släpper helt plötsligt ångesten och det blir roligt samt går lite bättre att cykla igen. Varför är jag sådär för? Det är ju inte så att jag cyklar där jag ramlade, på det stället kliver jag av cykeln och vet redan innan att jag ska kliva av så varför släpper ångesten först där? Jag kanske behöver en psykolog :-)

Gårdagen var först tänkt som vilodag, sedan inser vi att vi borde simma inför simträningen med Per på söndag. Men tydligen lyckades vi pricka in den enda eftermiddagen vid simhallen då den är stängd, så snopna fick vi åka därifrån. Vi åkte istället förbi Sollentuna simhall men där var det full aktivitet med simträningar så det var ingen idé att försöka få plats att simma. Då borde jag såklart ha passat på att ta den där vilodagen men det gick bara inte, vilket underbart väder det var igår. Kompromissen blev ett kort pass på inlines där jag kände mig lite mindre ”bambi på hal is” än vanligt, alltid något!

Nu ska jag snart i väg på dagens 3e pass, känner mig inte alls för att ut och springa utan känner mig sliten av cyklingen hem från jobbet. Men har man bestämt träningsträff så kan man ju inte banga.... Känner mig iaf lite piggare nu efter att ha ätit en halv bar samt slappat i 20 minuter.

Förra helgen i Trollhättan gjorde mig ännu mer tävlingssugen än vad jag redan var så nu blickar jag redan framåt:

Kolmården 29/5: Förhoppningsvis blir detta min och Markus debut i lång bana. Vi har inga som helst förhoppningar om bra placering då Kolmården alltid bjuder på mycket teknisk cykling och i år utlovar de dessutom mycket backar = min och Markus svaghet.... Men jag ser ändå fram emot tävlingen.

STAR (Stockholms Adventure Race) 19/6: Långa banan här med men inte med Markus som ska vara funktionär. Istället ska jag tävla med Holger, en ny kille i klubben. Holger är urstark på cykling så det kommer bli väldigt konstigt i skogen = han får vänta, vänta och vänta på mig. Vi tränade paddling för första gången ihop idag och det gick bra tycker jag. Några gången till så kommer vi gå spikrakt också :-)

Duathon 22/5: Kanske testar jag en start nästa helg för att få lite fart i benen. Det är ju minst sagt en farttävling (5 km löpning - 2 mil cykling - 2,5km löpning) men det behöver man ibland tror jag.

Veckans träning:

Måndag: 20 min löpning + 34 min paddling

Tisdag: Cykling 2,5 timme + paddling 45 min

Onsdag: vila

Torsdag: OL 30min + paddling knappa timmen

fredag: vila

lördag: MTB 4 timmar

söndag: MTB 50min + paddling (Acron) dryga timmen

Totalt: 11 timmar 40 min