Imorse gick verkligen allt snett. Klockan ringde 5:45 och jag gick upp och åt frukost. Kl 6:20 när jag och Markus skulle åka till simhallen började allt gå illa. Först letade vi efter ett borttappat hänglås (vi måste ju låsa skåpen i simhallen), väl ute var det så mycket is på bilrutorna och isskraporna var verkligen urusla. Det skulle ta oss minst 10 min att komma hemifrån därtill var det blixthalka på vägarna och vi hade sommardäck..... Med andra ord var det bara att lägga ner simningen, jag måste vara i bassängen senast 6:45 om det ska vara någon idé att åka dit. Jag har visserligen flextid men möte kl 9 gjorde att mina marginaler var små. Suck, jag hatar att ställa in planerade träningspass!

Dagens andra pass skulle iaf bli av, visserligen tyckte jag väldigt synd om mig själv när det blåste, regnade och var mörkt då jag skulle springa hemåt. Men jag gav mig ut och det ångrar jag inte en sekund! Jag hade perfekt mängd kläder på mig och även om jag vissa pariter hade motvind så var vinden ingenting i jämförelse med vinden på Ålands 1/2mara. Löpningen gick långsamt, eller rättare sagt i ett väldigt behagligt tempo, jag blev faktiskt förvånad när snittfarten visade sig vara så låg som 6 min/km. Normalt sett brukar jag inte tycka att det är ett skönt tempo, jo skönt för flåset men mina ben brukar bli sega. Nu var löpturen (5km+5km med Roslagsbanan som paus) så pass skön att jag längtar till nästa långpass. Löpning är verkligen det jag gillar mest! Tyvärr har jag två blåa stortånaglar som värker rätt rejält nu :-( Måste köpa nya skor, stortånaglarna gör aldrig lika ont i mina Icebug.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...