Var ska jag börja, har tänkt på massor som jag vill skriva om de senaste två dagarna men eftersom jag är lite trött nu så är det tomt i huvudet - ovanligt ;-) Men det är ofta så när jag är ute och tränar, jag tänker  "det här måste jag skriva om" eller så tänker jag t.o.m ut hur jag bör skriva om det men sedan när jag kommer hem är det som bortblåst.

En sak är säker, skidåkning är tidskrävande! Igår åkte jag från jobbet kl 16, var hemma strax efter kl 17. Sedan så:

- Åt jag en tallrik fil

- Böt om

- Betalade ett par räkningar

- Hjälpe Markus valla skidor

- förbättrade min fästvalla

- Markus och jag skrapade bilen och skottade lite runt bilen

- åkte till skavlöten

 Först strax före kl 20 stod vi i skidspåret. Suck! Men det var värt tiden, spåren var fina och jag kunde verkligen åka som jag ville. Det var roligt att åka runt och tänka på de tekniktips jag fick förra vintern men det var riktigt jobbigt att försöka hålla Markus tempo. Sedan efter 2 varv (6km) på ängarna i Skavlöten säger Markus att han har tröttnat, redan? Jag fick honom att ta ett varv på elljusspåret medan jag avslutade med ett varv till på ängen, tyvärr gjorde min hälsena alldeles för ont för att kunna åka upp och ner i skogen. Platta ängar och med mycket stakåkning kändes bättre. När kl var 22:20 och jag äntligen skulle laga middag upptäcker jag att kycklingen som jag tinat i mikron luktar unk, behöver jag nämna att jag inte blev på så gott humör att hitta på en ny maträtt vid den tiden?

Idag blev det skidåkning igen, blandat skog och äng. Jag hade klister på mina skidor och hade bra grepp medan Markus mest gled runt. Men det tog han igen när jag fegade i utförsbackarna. Jag tyckte inte det var roligt att åka utför i de isiga spåren när det är mörkt ute och man inte vet hur spåret ser ut. Upptäckte däremot i skogen att jag tycker det är som roligast när jag får diagonala i svagt lutande uppförsbackar. Det är en sån härlig känsla att få in flytet i diagonalåkningen. Min hälsena? Jag bröt mot min egen regel och hade smärtlindrande Voltaren Gel på den innan passet så den störde inte idag :-)

Imorgon kommer värmen så det var nog sista skidpasset på ett tag :-(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...