Idag sprang jag direkt från jobbet till klubbens Spinning i Solna. Dock kände jag att det var dags att anstränga sig lite mer än bara vanlig lunk dit på ca 4,5km så det blev lite backintervaller i Huvudsta Allé. Vågar knappt erkänna det men jag kommer inte ens i håg när jag senast körde backintervaller. Tror inte det blev av på hela förra året..... Det var lite motigt att ge sig iväg då det kommit snö på marken och jag trodde att det skulle bli för halt. Men det funkade faktiskt, trots att Icebugen var hemma :-)

Hur som helst var tanken att komma upp lite i puls men inte köra så många backar eftersom jag inte visste hur benen skulle reagera på den efterföljande cyklingen. Men jag lovar att mitt uppe i backintervallerna så känns 4 stycken fullt tillräckligt! Huvudsta Alle är 370 m lång enligt Forerunnen och det tog mig ca 1:50 att springa upp. Min puls peakade på 195, 197, 198 och 200 vid slutet av varje backe och det var ett tag sedan jag kom upp i så hög puls, vid puls 200 så känns det. Om någon undrar varför jag helt plötsligt har blivit så intresserad av min puls så är det för att jag nyligen bokade in ett besök hos Lactlab där jag och Markus ska utföra ett laktattröskeltest. Innan dess vill jag få lite mer koll på min puls igen. Det var skönt att springa i Huvudsta Allé, sedan vurpan i höstas skulle inte mitt psyke greja cykling nerför den backen....

Den efterföljande cyklingen gick faktiskt över förväntan så nästa vecka blir det alltså flera backar på väg till spinningen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...