För två veckor sedan tog jag det kloka beslutet att inte starta Raid Uppsala. Argumenten var att slippa stressa med träningen, slippa fixa växlarna på min cykel och framförallt slippa ställa upp när jag vet att jag inte kommer göra så bra ifrån mig. Men så fick jag frågan om jag kunde hoppa in i ett mixlag eftersom tjejen i laget blivit sjuk och jag tackar genast ja. Jag var ju så himla sugen och har t.o.m ångrat mitt beslut att vila på Raiden. Nu kommer jag dock inte få starta med min cykel eftersom den är utlånad till Anders som kör med Markus men jag tror det kommer fungera bra ändå. En hel del felväxlingar lär det bli men Anders som jag ska köra med kan knappast räkna med att jag kan hålla Emelies tempo, oavsett min egen cykel eller ej. Ja det är alltid nervöst att tävla med någon som man inte tränat ihop med!

Så imorgon blir det fixandes och trixandes med saker till tävlingen, bla cykeldraglina mm. Men jag gillar ju pysslandet inför tävling om man bortser från Oringen där det blev lite för mycket packande med 5 dagar tävling på raken! Så har ni vägarna förbi Uppsala på lördag ska ni heja på mig och Anders, linan lär vara spänd eftersom Anders blivit utsedd som "elitorienterare" av sina motståndare i korta klassen på SM :-)

Igår tog jag mig vatten över huvudet och försökte orientera en Ö8 (svart = svår bana i OL). Några kontroller gick bra men för det mesta irrade jag runt. Dvs jag sprang mot nästa kontroll, var ungefär rätt men inte riktigt och sedan fick jag leta. Markus sprang samma bana och han var nästa dubbelt så snabb som mig, irriterande stor skillnad! Dessutom upptäckte jag att i öppen 8 ställer minsann inga blåbär upp, 136 st kom i mål och jag var 125a. Om jag räknar bort de grövsta bommarna hade jag kanske sprungit ca en kvart fortare men det hade ändå bara räckt till en plats runt 100. Skulle jag mot alla odds kunna pressa ner mig mot 10 min/km, vilket är supersnabbt för mig skulle det bara ha räckt till en plats runt 70. Med andra ord kommer jag fortsätta att springa lättare klasser även om Ö8 var bra träning, jag måste ju få känna att jag tävlar också :-) Resultat och min inritade runda finns på www.obasen.nu 25manna-korten, öppen 8.

Efter orienteringen cyklade jag Pernilla och Elin en sväng. Vi skulle cykla min favoritrunda runt Rösjön och en sväng in i Törnskogen. Men precis när vi ska få cykla in i skogen i Törnskogen så har man smällt upp en stor hage mitt över stigen. Vägen runt hagen hade inneburit ett långt cykellyft bland snåren så vi fick helt enkelt vända tillbaka och cykla på de tråkiga grusvägarna igen. För mig var det extra tråkigt eftersom jag var svagast av oss tre på cykel :-( Men solsken och trevligt sällskap gjorde ju ändock susen :-)

Med hjälp av helgen har jag äntligen fått ihop lite mer träning, jag hoppas jag kommer fortsätta med det men just nu är det svårt för det enda jag är sugen på nu för tiden är sötsaker. Jag har precis bakat sockerkaka bara för att få äta lite smet och socker, socker, socker verkar jag vilja ha hela tiden. Konstigt jag brukar inte ha ett sådant sug! Men om jag återgår till ca 10 timmars träning/vecka igen kanske jag kan få äta mycket sötaker, helt klart något att fundera över!!

Imorse trampade jag och Markus iväg till 25-manna, jag skulle springa 3:e sträckan i SIKs 2:a lag och Markus den sista sträckan. Markus har fortfarande inte kommit tillbaka.....

Det kändes att det var ett tag sedan jag cyklade, det var verkligen tungt och flåset var inte att leka med. Däremot kändes löpningen väldigt bra idag :-) Jag var orolig för att springa bort mig men det gick helt ok i skogen. Många områden var förbjudna områden och dessa avspärrningar hade man verkligen hjälp av. En liten miss på slutet men jag kom ändå in på knappa 10 min/km vilket är godkänt för mig. Hälsenorna gjorde inte heller ont, lite stela nu efteråt men ingen smärta :-)

Det är otroligt hur mycket folk det är på 25-manna, tält och folk överallt, TC är stort! Imorgon ska vi köra tjejträning med klubben (OL+MTB) där vi utgår från 25mannakorten och jag funderar fortfarande på var vi ska träffas för att hitta varandra. Inte så lätt att klura ut.....

Tack SIK för att jag fick vara med idag, det var verkligen roligt!

Jag har verligen försökt att börja ett nytt liv, vilket innebär att jag försöker att ha väckarklocka på andra sidan sovrummet även om jag inte ska gå upp för att träna. Många dagar känns det som om jag bara hinner vara på jobbet, åka hem, laga mat och sova. När jag funderar på hur dagen blev så kommer jag alltid fram till samma svar: jag måste gå upp tidigare! Detta har gjort att jag ställt klockan tidigare och tidigare men snoozat längre och längre. Så istället för att ställa kl på t.ex kl 6 och gå upp kl 7 ska jag numera ställa den på kl 6:30 och gå upp då. Perfekt, jag tjänar både dyrbar tid och får desstuom sova längre, kan ju inte påstå att snoozandet på morognen är bra sömn. Nu har jag lyckats med detta i hela två dagar, vi får se hur länge det håller.....

Imorse gick jag upp redan kl 5:45 vilket är väldigt tidigt för att vara mig. Lite försenade hoppade vi ner i bassängen först kl 7 och simmade tills kl 7:40. Usch vad det gick segt för mig, det var verkligen länge sedan jag simmade. Benen bara skjunker hur jag än försöker hålla dem uppe och då blir hela jag som en stor bromskloss när jag försöker att crawla. Men morgonsimning är verkligen skönt, man slipper att trängas i bassängen. Dock blev det ingen vattenlöpning eftersom jag med hjälp av mammas handledskydd äntligen klarade av att simma :-)

Jag tycker verkligen att jag har gjort allt rätt.

- jag har inte stressat på träningen sedan olyckan

- jag har hållt koll på antal km/vecka som jag springer

- mina träningstimmar på funbeat har nått bottennapp eftersom jag inte kan träna lika varierat= mindre träning

Men ändå blir det inte bra. Jag har både denna måndad, förra månaden och innan olyckan haft små pytte känningar i hälsenorna. De har varit så vaga att det knappt går att kalla känningar, ibland på båda hälsenorna, ibland utsidan, ibland insidan. I måndags kände jag av vänstra hälsenan lite mera och beslutade att stanna hemma från klubbpasset idag som bestod av en backtävling  på Hagatoppen. I morse tog jag istället en långsam jogg till jobbet (1,7+5,3km), hälsenan kändes lite mer än vanligt men inte så farligt. Sedan skulle jag springa hem.... visst hade jag kunna fortsätta men det hade varit idiotiskt. Istället avbröt jag efter 1km och åkte tunnelbana/buss hem inkl. ett besök på apoteket. Nu har jag köpt Voltaren Gel, sökt info på nätet och kört lite exentriska tåhävningar. Länken nedan hade lite bra tips:

http://traning.allehanda.se/sv/forumtopic/hur-blir-jag-av-med-halseneinflammation

 Men vet någon av er fler bra tips, ge mig dem!!!

Jag vill gärna fortsätta med voltaren Gel eftersom den är inflammationshämmande men det känns inge bra att den även smärtlindrar, jag måste ju känna smärtan för att kunna bromsa mig själv! Jag har haft inflammation i hälsenan som ung en gång och vill INTE uppleva det igen. Nu vill jag bromsa det hela innan det blir värre!

Men men, 25-manna i helgen är siktet inställt på och sedan göra allt för att kunna starta halvmaran. Det ska gå hoppas jag. Närmast väntar vattenlöpning och simning imorgon bitti, Markus har lovat att följa med så nu får han hålla sitt löfte :-)

Idag har inte jobbet varit på min sida. Planen var en löptur på lunchen men det var bara att glömma istället blev det en stressad löptur innan hela avdelningen skulle iväg och äta middag. Middagen var för att fira en kollega som jobbat 40 år (!) på samma företag. Kan ni tänka er 40 år på samma ställe?

Löppasset var nog inte så illa som det låter men jag fick verkligen håll för första gången på väldigt länge, inte så där fruktansvärt ont men tillräckligt för att inte kunna andas avslappnat.  Jag sprang ett förkortat varv runt Kungsholmen, knappt en backe och perfekt ställe att träna lite halvmarafart på. Framjogg, 5 km halvmarafart och nerjogg. Halvmarafarten var svår att reglera (5 min/km).  När jag försökte springa avslappnat sjönk tempot till ca 5:15 och när jag pressade på skruvades det upp till ca 4:45. Helst vill jag hitta ett tempo som jag bara flyter på i, så var det förra gången jag sprang halvmaran men då var visserligen tempot nere på ca 5:15, betyder det att jag måste sänka ambitionen? För visst kom tankarna att detta var för snabbt, jag blev ändå ganska ansträngd på mina 5 km på knappa 25 min. Ok i 5 km men i 21?

Tårarna? De berodde på motvinden :-)

Idag lyckades jag ta mig igenom 4,5 km orientering utan en enda ordentlig miss!! Dessutom blev tiden 45:40 så nu är den magiska 10 min/km-gränsen väldigt nära. Det konstiga är att det inte kändes något snabbt. Jag suckade tungt många gånger över att behöva stanna och läsa kartan lite extra, ett stigval som var idiotiskt eftersom det bara gick upp och ner bland berghällar och dessutom kom jag på mig själv att vara lat och gå/stanna lite extra så fort jag blev trött.  Jag hade verkligen inte motivationen att pressa på löpmässigt och ändå kom jag i mål så snabbt. Det här resultatet kommer jag leva på hela veckan och nu känns inte 25-manna lika läskigt längre. Snacka om resultatfreak, jag vet :-)

Jag tyckte verkligen synd om arrangörerna, vilket pissväder det var! Regn och blåst det kan nog inte bli värre. Jag sprang min bana och joggade direkt till bilen där jag böt till torra kläder och satt sedan och väntade på Markus mamma. Det var så bra att Ann ville dit för utan skjuts hade jag nog stannat hemma. En annan bra sak jag kom var att ta på mig en extra vindjacka till starten som jag sedan kunde lägga i ryggfickan på cykeltröjan. Jag hatar verkligen att frysa!

Idag var jag ute på bogesund och hejade på klubbmedlemmar mfl som tävlade SM. Hade tänkt att springa lite mellan de två TC som fanns men det blev aldrig något av det, fältet var så utspritt och efter att ha stått vid kanotilägget några timmar valde jag att åka hem, fick skjuss och slapp ta bussen tillbaka :-) Hur som hellst blev jag så himla sugen på att tävla! Vet att det bästa är att satsa på nästa vår men oj vad kul det skulle vara att köra Raid om två veckor. Kanske borde jag åtminstonne testa att paddla? Oandra sidan glömmer jag bort att jag är i usel cykelform och att en tävling skulle vara lika med en lång plåga.....

Imorgon blir det OL igen, det jag gillar mest med andra ord!