Jaha, nu är årsdebuten i multisport avklarad och jag sitter här med träningsvärk och blandade känslor. Målsättningen var topp fem och vi kom fyra, men dock var det en bitter fjärdeplats eftersom vi blev omsprungna i slutet av banan. Både jag och Markus hade otroligt sega ben på sista orienteringen – den sträcka som vi borde vara starka på! Men jag tar en gren i taget för er som orkar läsa :-)

Tanken var att hålla pulsen under 190, det klarade jag i ca 500m sedan kom en lång backe och efter det var aldrig pulsen nere under 195. Första sträckan på 95% av maxpuls med andra ord….. Men det kändes inte så farligt jobbigt, det som däremot var jobbigt var att så många andra sprang fortare!

Första delen gick ok, det blåste en del men vi paddlade om lag och Markus skötte vinden bra. Sedan började kaoset. Sidovind och större vågor, vi såg ett lag som gick runt längre fram men ingen följebåt kom och hjälpte dem. Flera lag gick runt och de började blåsa förgäves i visselpiporna. Det lät som panikblåsningar och jag blev inte rädd för att gå omkull och bli kall – jag blev rädd min säkerhet! Vi paddlade in mot land och sedan ut mot bojen vi skulle runda. Vi klarade oss med nöd och näppe men förlorade mycket på att inte våga paddla långt från land. Tillbaka vägen tog vi också nära stranden = omväg.

Tänk om vi hade sådana här stigar hemma! De flesta stigningarna fick vi ta på grusvägar och sedan åka på små slingrade stigar utan rötter nerför! Otroligt! Så fort sträcktiderna kommer jag se om delsträckan gick bra eller ej….

Denna gång gick paddlingen på den del av sjön där det inte blåste lika mycket + att det var nära land :-) Kändes ok men vi paddlade i ingenmansland innan ett annat mixlag paddlade om oss på slutet.

Benen kändes ganska pigga, tyckte inte jag använde draglinan allt för mycket. Orienteringen gick sådär för Markus. 50-dels karta är alltid lite klurigt.

Här dog mina ben! En puls på 180 orsakade mycket mer smärta än första sträckan där pulsen låg mycket högre. Antingen är jag otränad, eller så fick jag i mig för lite energi, eller så straffade sig det höga tempot från sträcka 1? När de slutliga tvåorna sprang om oss hade vi inget att sätta emot, det var klasskillnad! Treorna segade om oss i sista uppförsbacken, Markus gav upp och kopplade loss linan, jag tog upp jakten och Markus hakade på. När sista platta löpningen återstod kopplade jag i mig i linan och vi gjorde ett sista försök men var chanslösa. Om vi inte hade försökt hade vi dock inte vetat att det var lönlöst! Först i mål fick vi veta att vi hade legat tvåa. Vi trodde vi låg på 5-7 plats och var inte heller motiverade då vi var trötta.....

Dagens plus: Cyklingen kändes bra, kanske har Mallorca veckan gett utdelning?

Dagens minus nr 1: Varför fuskar så många lag, kan de inte läsa reglerna??? Det är frustrerande att bli slagna med ca 150 m av ett lag som man har fått säga till när tjejen försökt gena 50 meter vid kontrolltagning, tre kontroller innan mål. Om de gjort så på alla OL-kontroller + MTB-O kontroller så blir det många meter…. 5 meter mellan lagmedlemmarna gäller vid kontrolltagning och det är inte första gången jag fått säga till lag ute på banan!!!!!!!

Dagen minus nr 2: Säkerheten vid paddling. Vi tävlar på egen risk men varför är visselpipa obligatorisk utrustning och man inte har användning för dem? Hur länge är det ok att ligga i vattnet, det borde ha varit rätt kallt! Det fanns en följebåt men det var många lag att hjälpa.....

Dagens skratt: Pizzeriapersonalen som tittade konstigt på mig och Elin som köpte varsin pizza + en varsin tallrik pommes till. Jag menar vi ser säkert inte ut som dem som vräker i sig onyttigheter :-)

 

Jenny

27 april 2009 08:00

Grattis till en fin placering! Låter läskigt med paddlingen. Själv har jag nu två stukade fötter efter orienteringen igår, men jag vann iaf :-S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...